lördag 20 oktober 2018

Salutogena tankar från vecka 42

Att vara mentor i åk 9 är lite som en bergodalbana. Ibland går det långsamt uppåt, för att sedan plötsligt vända blixtsnabbt nedåt. Ibland är man där högst upp med en makalös utsikt och känslan av att ha koll på läget, men rätt vad det är rusar man in i en loop och vet varken vad som är upp eller ner..... Ena stunden kittlar det i magen, sen kiknar man av skratt, för att i nästa stund känna en enorm oro för vad som ska komma efter nästa krön. Men, oavsett alla backar, kurvor och krön så vet man att det alltid löser sig och att den slutgiltiga känslan kommer att vara både glädje, stolthet och tacksamhet över att ha fått vara med på resan.


I fredags eftermiddag kom det ett sms: "Janne, jag tänkte att vi borde ge positiv feedback i bloggen den här veckan. De flesta följer numera reglerna när det gäller t.ex. mobiltelefoner och bestämda platser, många kommer till läxhjälpen och kämpar för att utvecklas i skolarbetet. Dessutom lyckades de samarbeta och ta ansvar för att planera upp Halloweendiscot utan att vi vuxna behövde hjälpa till så mycket." / Suhaib

Man ska ha beröm när man gör bra saker, åh just nu förtjänar eleverna i åk 9 beröm. Vi har haft samtal kring regler och annat som påverkar arbetsron i klassrummet. Eleverna har varit delaktiga i samtalen och de har varit riktigt bra på att ta till sig det vi pratat om. Mobiltelefonerna i klassrummet är färre, fler elever sitter på sina platser i klassrummet och fler elever kommer i tid till lektionerna. Det här är något att bygga vidare på. Vi kan skapa bättre arbetsro i klassrummet, tillsammans!

Jag ska ärligt säga att jag i början på veckan inte trodde det skulle bli något Halloweendisco, i alla fall inte med åk 9 som arrangörer. Men, så fel jag hade! Några dagar senare var arbetsschemat förhandlat och klart, antalet vuxna var tillfredsställande och inbjudningarna utlämnade. Åk 9 kan samarbeta och fixa saker, tillsammans!

Läxhjälpen har varit välbesökt den här veckan, visserligen delvis p.g.a "Ta-igen-tid", men det är inte hela sanningen. Det har varit tydligt att flera elever bestämt sig för att ta tag i skolarbetet, vilket bl.a visar sig genom att en del elever visar stor stolthet över sina skolresultat, men också är väldigt mottagliga för att ta emot hjälp och stöd för att utvecklas. Ni kan klara vad som helst, om ni vill och är beredda att jobba för det!

Jag kan inte låta bli att också nämna veckans idrottslektioner, inte för att det egentligen är något speciellt att spela basket, utan för att jag är så glad och imponerad över hur ni genomförde dessa två lektioner. Ni tog till er det jag ville när det gäller övningar och spelformer, men framförallt tog ni hand om varandra. Så härligt när jag ser er "boll- och idrottsnördar" ta ansvar för att hjälpa dem som inte känner sig lika bekväma med bollar och idrott. Åk 9, ni kan dissa RÄDSLAN och istället sprida KÄRLEK omkring er!

Till sist så var det inte bara discot jag trodde vi skulle få ställa in..... jag var helt övertygad om att familjefesten också skulle ställas in, men återigen skulle jag ha fel. Plötsligt strömmade anmälningarna in och i dagsläget är vi ca 50 personer som kommer att träffas på onsdag för att äta tillsammans, lyssna på gymnasieinformation och se bilder från klassresan till Gotland. Det ska bli sjukt kul att träffa er på onsdag, eftersom åk 9 består av en massa sköna ungdomar som det är kul att ha omkring sig.

Off the record....
När vi berömmer åk 9, brukar det ofrånkomligen komma ett bakslag med en rörig och orolig vecka, men..... så blir det inte den här gången..... :-)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar